Läget är stabilt nu. Fick tag på psyk jouren. Oroa er inte.

jag försöker ringa psyk. men det är upptaget. jag mår skit. har tagit tabletter och somnar hela tiden. är helt borta. måste vakna måste haa hjälp. varför svarar dem intee ?

Tog kanske lite för mycket lugnande igår… vaknade precis nu.

Blir nog inge bloggande idag. Känner mig nere och trött.

Ska till Jonas och fira hans födelsedag. Får ta det lugnt med alkoholen så att det inte blir bakslag och messar till mitt humör ännu nmer.

Den senaste tiden har det varit mycket tankar och känslor som snurrar runt i huvudet. Jag är inte så bra på att få ordning på alla känslor. Ibland vet jag inte vad jag känner, egentligen. Allt kan vända så snabbt, det är det som är frustrerande. Ena dagen är jag helt inställd på en sak och andra dagen är det något annat som gäller. Jag får ingen ordning på mitt liv och mina tankar. Eftersom allt svänger så snabbt är det svårt att anpassa sig till en vardag eller verklighet.

Jag är inte bra på förändringar. Det vill sig inte i huvudet och det blir kaos och tvärstopp. Jag har sett fram emot sommaren jättemycket men nu när den är här så känns det läskigt. Inget är som det brukar. Ingen William, ingen gruppterapi eller massage terapi, snart inget Karlstad utan Trollhättan. Inte min egna trygga lägenhet utan det stora huset i Trollhättan. Det kommer vara svårt att få egentid när hela familjen är hemma. Sen ska man anpassa sig efter deras liv i huset, vilket inte stämmer överens om hur jag alltid brukar ha det i Karlstad. Då blir det kaos i hjärnan och all energi tar slut och jag går in i mig själv och ser bara svart.

Jag vill gärna visa alla att allt är bra. Att jag mår perfekt och att jag har all energi i världen. Såklart är inte detta fallet, det vet ni som läser bloggen regelbundet. Att behöva spela ”frisk” och pigg är fruktansvärt jobbigt. Det tar all energi, och när man inte har mycket energi från början, så blir allt fel.

Jag känner att jag inte kan säga nej när dem där hemma frågar om jag kan ordna något. Jag tar på mig allt arbete, men i slutändan blir det aldrig tillräckligt.  Jag känner mig aldrig tillräcklig när jag är hemma. Jag gör alltid något fel och får alltid höra det också. Jag klarar inte kritik, hela världen rasar och jag känner mig mer värdelös, än jag redan är. Jag vet att jag inte är perfekt, inte ens ok. Men jag vill inte att andra ska säga det till mig. Jag vill kunna tänka att allt bara är i mitt huvud, men när någon påminner mig om hur dålig jag är då är inte allt i mitt huvud utan på riktigt. Det klarar jag inte av.

På söndag åker jag till Trollhättan för att stanna hela sommaren. Jag är skeptisk till att det kommer fungera. Fast jag vill inget hellre.  Jag vill vara stark, psykiskt. Jag vill ha all den energi och glädje som jag en gång hade. Jag vill kunna njuta av livet och inte vara deprimerad och ängslig hela tiden !

Igår påmindes jag om hur min kropp ser ut idag. Och jag är grymt besviken på mig själv. Jag vill inte se ut så här. Jag vill vara small !!! Så när jag åt godis och sen drack alkohol så blir alla känslor starkare och jag ville vara dööö.

Jag tog en långpromenad med William, med I poden lurarna i öronen och musik på hög nivå. Jag ville bara springa hem och skära. MEN så tänkte jag, är det värt det ? Visst det känns grymt bra för stunden. Men jag vill inte börja sommaren med fler ärr på armarna. Jag var dum och lämnade alla mina lugnande i Karlstad. Jag hade velat ta massa och bara sova bort ångesten. Men icke, det va bara att stå ut. Fy fan alltså. Jag ska aldrig åka någonstans utan mina lugnande igen. Man vet aldrig när ångesten slår till. Helvete alltså.

Jaja. Imorgon fyller farfar år. Så han ska firas och sedan kl 15.05 går mitt flyg till Göteborg. Jag ska vara utan William en heeel sommar. Blir tårögd bara jag tänker på det. Men han kommer ha det så himla bra här. Men det kommer bli tomt utan min lilla prins vid min sida :´(

Rakblad, blod och tårar känns som enda utvägen !

Jag hatar mig själv så djävla mycket !

Nu är Jag påväg till massageen idag är ingen bra dag. Jag skulle ha stannat i sängen.

När jag gick över bron från stan till klara mötte jag Fan världens smalaste tjej. Bara skinn och ben. Så djävla snyggt!!! Jag vet att jag inte ska tänka så, men det är sanningen. Ju smalare ju bättre!

Fy Fan, jag orkar inte mer. Vill inte tänka mer. Bara sova och liksom inte finnas…

Det är mycket som händer i mitt liv. I helgen var Martin här. Några vänner kom över och grilla, väldigt trevligt.

I måndags var jag Frida och Angelica i Stockholm Och såg flight of the conchords! Helt jävla magiskt !!!
Bilder kommer snart. Just nu är Jag off och min kropp vill inte mer. Speciellt inte mitt psyke och det tenderar till att jag isolerar mig. Men jag kämpar ut ur lägenheten. Bara inte idag, inte ens på gruppterapin. Jag orkar inte prata just nu. Nu ska Jag bara ligga i soffan, gråta och önska att morgondagen blir bättre.

Badar fötterna för andra dagen i rad. Det blir bara värre när värre varje dag. Nu kan jag knappt gå på dem. Dem är svullna och antagligen blivit infekterade på minst 3 ställen. HUR lyckas jag?!

Nu i samma veva kommer hudutslagen igen. Jag vägrar ta cortisol, hatar dem. Jag blir så svullen i ansiktet och handlederna. Det räcker med att fötterna är svullna nu av alla sår och att händerna börjar bli större nu med utslagen. Snart kommer jag Inte kunna använda händerna igen… fan alltså vad jobbigt. Jag blir helt handikapad.

Måste få tag på min läkare imorgon innan det blir helg. Kommer aldrig klara helgen så här !