I går och idag kan jag ärligt säga att jag var glad. Konstig känsla. Mina dagar är oftast ok men det gör mig inte glad, bara hyfsad nöjd om ens det.
Men nu var jag glad på riktigt. Och varför då undrar ni? Ingen aning svarar jag.
Man borde tycka att jag skulle vara genuint glad oftare. Jag har det bra. En sambo som jag älskar oerhört mycket. Exakt den hunden jag drömt om sen jag var liten. En underbar familj och släkt. Nära vänner som alltid ställer upp. Men nej, mitt huvud tyckte ändå något var fel.
Hoppas på mer glada dagar. Kul att va glad liksom 
